Vi verkar för
Matfiskodlarna i Sverige

______________________________________________
 

Odlad fisk är resurseffektiv proteinkälla och nyttig mat.
Sverige har mycket goda förutsättningar för en hållbar matfiskproduktion

 

Vattenbruk Europa

EU har en viktig roll att spela i att fastställa en ram för hållbar utveckling av näringen som kommer att säkerställa lika villkor för företagare och ge en solid bas för konsumentförtroende. Europeiska fiskerifonden anger hållbart vattenbruk som ett av sina prioriterade områden.

Fiskodling är en verksamhet som går långt tillbaks i tiden. De tidigaste kända exemplen, i Kina, går så långt tillbaka som 2500 f.Kr. I Europa blev fisk som fötts upp i dammar en vanlig källa till mat under medeltiden, när fångst av vild fisk var ovanlig och dyr i inlandet – en trend som fortsatte till 1800-talet. I dag spelar vattenbruk en stor roll i den globala tillgången av fisk, tack vare utveckling av uppfödnings- och bearbetningstekniker. Enligt FAO-uppskattningar kommer nu 47 % av all fisk som används som livsmedel från vattenbruk. Fångster av vild fisk planade ut på 1980-talet, men mellan 1973 och 2003 fördubblades ändå världens konsumtion av fisk. Sötvattenfisk, mollusker och kräftdjur, som passar för odling, har varit huvudkällan till denna ökade tillgång. Mellan 2000 och 2005 ökade världens vattenbruksproduktion med en tredjedel – till stor del på grund av mycket stor tillväxt i Asien och Sydamerika.

Allt eftersom världens befolkning fortsätter att växa de kommande årtiondena och den globala levnadsstandarden höjs, förväntas efterfrågan på fisk att fortsätta öka. Då det mesta av fisket av vilda fiskebestånd redan är helt exploaterade, måste en ökande efterfrågan mötas från ett hållbart vattenbruk.

EU:s sektor för vattenbruk spelar en viktig roll, med en omsättning på ungefär 2,9 miljarder euro i dag, som ger cirka 65 000 jobb.

Men ändå misslyckades den att få del av näringens millenniumboom, eftersom EU:s produktion har förblivit mer eller mindre konstant sedan sekelskiftet (runt 1,3 miljoner ton per år 2005).

Europa har ett antal viktiga styrkor när det gäller vattenbruk. Vi är ledande inom teknik och forskning, vi har en stark och välutbildad entreprenörsgrund och vårt klimat är lämpligt för många av de arter som för närvarande efterfrågas mest av konsumenter. Vår kanske största tillgång är de stränga kvalitetsstandarder som vi har fastställt för att säkerställa att vattenbruksprodukter är bra för användning som livsmedel, bra för miljön där de föds upp och hänsynsfull mot djurens hälsa. Dessa styrkor för dock även med sig utmaningar. Höga standarder innebär oundvikligen högre kostnader och gör det svårare för våra vattenbrukare att konkurrera på marknader både hemma och utomlands. Ökade krav på både kust- och inlandsmiljön leder till ökad konkurrens om utrymme med andra verksamheter, inklusive bostäder och turism. Och enstaka imageproblem, även om de ofta är ogrundade, fortsätter att förhindra näringen från att få del av de fulla fördelarna med de stränga standarder som den har fastställt för både folk- och
djurhälsan.

Många av de som driver på utvecklingen av vattenbruket finns på nationell eller lokal nivå, men EU har ändå en viktig roll att spela i att fastställa en ram för hållbar utveckling av näringen som kommer att säkerställa lika villkor för företagare och ge en solid bas för konsumentförtroende.

Mycket har hänt sedan kommissionen antog sin strategi för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket 2002 och de flesta av åtgärderna som fastställdes då är nu på god väg. Europeiska fiskerifonden anger hållbart vattenbruk som ett av sina prioriterade områden. EU:s sjunde ramprogram för forskning kommer att fortsätta att tilldela omfattande stöd till forskning inom detta område, efter de 80 miljoner euro som gick till stöd för vattenbruksforskning under dess företrädare. Metoder för fysisk planering, som integrerad förvaltning av kustområdena, är bland de prioriterade initiativ som utforskas som en del av den nya europeiska havspolitiken. Och ett antal specifika förslag till lagstiftning, till exempel

om ekologisk märkning av vattenbruksprodukter eller villkoren för att föra in främmande arter i EU, har nyligen antagits eller slutförs för närvarande. Inget av dessa initiativ har dock kunnat förhindra stagnationen som har drabbat sektorn. Ett antal utmaningar som identifierades 2002 är fortfarande i stor utsträckning kvar och marknadssituationen fortsätter att utvecklas snabbt. Det är därför, när denna broschyr gick i tryck, som kommissionen förberedde en ny strategi för EU:s vattenbruk baserad på ett årslångt samråd med aktörer. Många av de som driver tillväxten av vattenbruket hittas nödvändigtvis påregional och nationell nivå, men kommissionen är fortfarande övertygad om att ett mer sammansatt utarbetande av politiken på EU-nivå kan hjälpa till att få ut sektorns potential, medan den fortsätter att upprätthålla de högsta standarder för miljöhållbarhet, folkhälsa och djurs välbefinnande..